lördag, april 07, 2012

Peak oil

Vi har en kort tid levt gott på billig olja (300 år av oljehistoria på 300 sekunder). Peak oil, dvs produktionstoppen av olja, närmar sig med stora steg.

Läste den 30 mars en artikel av Oystein Noreng, professor i petroleumekonomi vid Handelshögskolan BI i Norge, i Svenska Dagbladet som vill tona ner betydelsen, "Teorin om peak oil stämmer inte". Oystein Noreng har till svenska Finansdepartementet genom Expertgruppen för miljöstudier skrivit en rapport om peak oil, Peak Oil - en ekonomisk analys. Rapporten sammanfattas på baksidan så här:
...I en rapport till Expertgruppen för miljöstudier granskar professor Øystein Noreng ovanstående scenario.Han kommer bl.a. fram till att frågan är överdramatiserad beroende på en underskattning av marknadens och prisets betydelse för utvecklingen. Han menar vidare att även om oljan är en ändlig resurs är det föga troligt att slutet på oljan, är något omedelbart problem.

Kjell Aleklett skriver:
Noreng är pappa till den norska oljefonden och redan 2004 träffades vi på en konferens i Abu Dhabi. Han förklarade då att han inte trodde på Peak Oil och då jag läser hans rapport kan jag konstatera att han inte har ändrat sig.
Jonas Lindblad på Dagens Industri har kommenterat Norengs rapport:
Föreställningarna om peak oil, att världens olja är på väg att ta slut, är överdrivna och irrelevanta. Den salvan avlossas i en rapport beställd av finansdepartementet.
Aleklett har kommenterat Lindblads artike på sin blogg: Strid om oljans framtid.

Jag blir upprörd och ledsen när man läser sammanfattningen på åtta sidor i Norengs rapport (sid 9-16)  där Noreng försöker att med ekonomiska termer (dribblande med utbud och efterfrågan vid olika priser och kvantiteter) tona ner poängen med begrepp som peak oil och därmed utbudet över tid av i praktiken ändliga resurser som fossila energibärare (olja, kol och gas; kanske borde man tala om PeakFossilaEnergibärare, PFE, för att peka på att alla fossila energibärare är ändliga). Poängen med begreppet peak oil är att peka på att ändliga resurser är just ändliga och att de därmed har en produktionstopp/användningstopp.

Kanske är det bra att stöta på "motstånd, på samma sätt som vi stöter på motstånd när det gäller frågan om att klimatet förändras på grund av människan.

Organisationen ASPOAssociation for the Study of Peak Oil and Gas hävdar att peak oil kommer att ske inom några år, medan andra (hit räknas de flesta oljebolag och regeringar) är mer optimistiska och räknar med att toppen kommer ungefär på 2030-talet. En doktorsavhandling från 2007 av Kjell Alekletts forskargrupp beräknade med hjälp av gigantoljefält att peak oil kommer att inträffa mellan 2008 och 2018, mestadels beroende på när det blir fred i Irak så att de oljefält som finns där kan tas i produktion.[2] Hirschrapporten (2005), spår svåra ekonomiska konsekvenser vid en oväntad produktionstopp

Klart att utvinningstakt och efterfrågan varierar med priset men när Norengs "analys" resulterar i snedvridna artiklar i dagspressen som "Teorin med Peak oil stämmer inte"  vet jag inte om jag ska bli förbannad, skratta eller gråta. Det är klart att det kan diskuteras om Peak Oil är just nu, år 2020 eller så sent som år 2030. Det måste vara av värde att peka på att vi snart når en produktionstopp avseende fossila energibärare, som olja, och då prata om peak oil. Utbudet av olja som historiskt ökat och ökat kommer snart (exakt när kan som sagt diskuteras) följas av minskat utbud som beror av att olja, kol och naturgas är ändliga resurser. Ett minskat utbud av olja kan snart inte bara förklaras med att oljepriset har gått upp av ekonomisk faktorer och/eller politiska faktorer, krig etc. Låt oss inse detta och inte förvånas vid en väntad, men ändå - för vissa - så oväntad (?), produktionstopp.
 Låt oss satsa med kraft på förnybara energibärare (något som sker, men det kan ske än mer). Då kanske Norengs tankar, som jag förstått dem, kan bli mer riktiga. Noreng menar ju att oljeproduktionstoppen kan följas av en tid utan svåra ekonomiska och sociala konsekvenser.

Många, kanske främst (national)ekonomer, ser hela tiden att det finns alternativa produkter när priset ökar och utbudet minskar på den första produkten (här talar jag om alla fossila energibärare, olja, kol och naturgas). Och nu blir jag nästan lite religiös, jag önskar vid min Gud att de har rätt, att det på global nivå finns rimliga alternativ till olja, kol och naturgas när vi "går förbi" peak oil (PFE). Redan idag finns lite (svarar för några procent av energiförsörjningen globalt sett) alternativ. Det finns de som idag kör på etanol, utvinner annat biobränsle, vurmar för vindkraft etc etc. Men som ni vet svarar olja, kol och naturgas för ung 80 % av energitillförseln globalt sett. När den siffran (andelen) sjunkit under 50 % utan att något "drastiskt" (ekonomiskt, socialt och miljömässigt) händer kan jag ge (national)ekonomer som Noreng rätt att övergången från fossila energibärare till andra (främst och förhoppningsvis förnyelsebara och ev kärnkraft) energibärare kan klaras av inom marknadsekonomin (med hjälp av stater och övernationella organisationer som sätter lämpliga mål och tillhandahåller lämpliga lagar och regler för marknadsekonomin).

Kanske är en väldefinierad övergång från fossila energibärare till icke fossila energibärare ett tillstånd, ett begrepp, att utveckla !? Vad skulle mer än 50% förnyelsebara energibärare och/eller mindre än 50% fossila energibärare (på global nivå) kunna kallas? Kanske något de flesta kan och vill skriva under på att det är dit vi snart vill komma. Lyckas vi få ned andelen fossila energibärare under 50% på en global nivå inom en snar framtid (vill inte skriva ut något lämpligt målår, någon kanske hjälpa mig med att hitta ett lämpligt år för att uppnå detta mål?) kan vi alla se fram emot en ljusare framtid...

Att priset på olja (och bensin etc) stiger (och kommer stiga än mer) är dock de flesta överens om (se t ex artikel i Svd). Något som Borg har kommenterat lugnande. Oljepriset påverkar dock världsekonomin:

Inga kommentarer: